Två år. Två år, går väldigt snabbt. Men ändå en väldigt lång tid att inte finnas. Idag är det en sån dag, dagen för två år sedan. Den dagen jag satt i skolan, och helt plötsligt så rasade hela världen samman. En sån dag, för två år sedan. Den dagen du inte längre fanns. Den dagen som du försvann från våra liv. Jag såg upp till dig, du var en sån människa jag vill vara. Jag ville ju att du skulle lära mig att vara sån, men nu är det för sent. Det går inte en dag utan att jag tänker på den dagen du fanns, den dagen du försvann. Den värsta dagen i mitt liv. Så mycket jag ångrar att jag inte gjorde, sånt jag borde gjort. Jag saknar dig så himla mycket. Förstår du att du är saknad? Jag frågar mig fortfarande varför, fortfarande lika oförstående. Egentligen vill jag nog inte förstå, sanningen är för smärtsam. Sorgen är lika stor då som nu. Lika stor som för två år sedan. Allt kan förändras, men ändå så lite.  

Två år går väldigt snabbt, men är ändå en väldigt lång tid...